Bureättling?

Jag har i ett inlägg för ett tag sedan, närmare bestämt den 9 juli i fjol (läs det genom att klicka här) skrivit om min vän som var ättling till Olof Nicolai Dahlenius som var kyrkoherde i Österfärnebo. Hans hustru, alltså kyrkoherdens, Christina Gestrinius lär vara ättling till den omtalade Bureätten. Detta genom hennes mor Anna Mårtensdotter och i sin tur hennes far Martinus Olai Gestricius, född 1532 i Gävle och död 1585 i Tystberga, Nyköping.

Martinus Olais mormors farfar far var Olof Hersesson. Olofs  son var Anders Olofsson Bure, underlagsman, född omkring 1425 i Bureå. Vidare var det hans son Jakob Andersson Bure och sondotter Mariet Jakobsdotter som förde släkten vidare mot Olof Nicolai Dahlenius. Mariets dotter Karin Andersson Grubb ledde ner till sonen Martinus Olai Gestricius, som jag skrev om i början av inlägget.

Så Olof Hersesson är fm fm mf mm fm mm ff mm ff far till min vän, alltså 19 generationer tillbaka. Så han kan titulera sig ”Bureättling”, eller?

Allt detta skrivet med reservation att något kan vara feltolkat e.d.

0126

Adliga ätten Bures Adelsvapen , utdöd

 

 

Annonser

Prästen i Hed, en pärla bland präster

Har ju tidigare berättat hur Prästen i Hed socken var duktig på att skriva utförlig text i kyrkoböckerna. Det var min farmors farmors morfars farfar Eric Carlssons dödsnotis det då handlade om. men även hans mors notis skriven av prästen i dödboken är ganska utförlig, så man får en uppfattning om hennes, Susanna Ericksdotters, liv och hennes sista dagar i livet. Hon dog 12 november 1751 i Bernshammar och hustru till Hammarsmedmästaren Carl Ericsson på Bernshammars bruk. Här nedan kan du läsa vad prästen skrev om henne i dödboken.

”Denna dag begrofs Mäster Carl Erssons änkta hustru Susanna Ersdotter ifrån Berns hamrar född 1676. Fadren war dannemannen Eric Larsson, Modren hustru Susanna Tyresdotter i Solmyra och Gunnilbo sochn, döpt och i Christendomen underwist gifte sig med nemde(?) Carl Ersson på sitt 27de ålders åhr och ägde tillsammans med honom 6 barn 2 söner och 4 döttrar, af hwilka 2 döttrar äro döde; d 29 dec. 1721 blef hon änkia, lefwat christel: 14 dagar för Olofsmässodagen begyntes siukdomen, lades af honom aldeles till sängs d 14 Sept: dog den 12 Nov: sedan hon dagen förut låtit bespisa sig med Herrans nattward, och lefwat 75 åhr.”

När man får läsa något sådant då är släktforskningen väldigt rolig.

Tyvärr så har jag inte kunnat hitta vilken sjukdom som Susanna led av. 😦

Hed kyrka 2

Hed kyrka

”Konstgumman”

Detta handlar om min fm fm mf fm mf mor Anna Svensdotter född 1620 i Harpberget, Skinnskatteberg. Hon gifte sig redan som 17-åring 1637 med Olof Mårtensson Konst, Konstmästare vid Koppargruvan 5.e Bergmästardömet, vilket han var mellan 1654 och 1663. Men det var ju Anna jag skulle skriva lite om.

Hon kallades tydligen för Konstgumman och jag funderade mycket på varför innan jag fick reda på att hennes man Olof ju var konstmästare till yrket och hade därför tillägget Konst i namnet. Då var det ju inte så konstigt, hehe….

Anna födde 12 barn och blev 76 år gammal, hon dog 1 februari 1696 i Holmsjön. I hennes dödsnotis i kyrkoboken har prästen i Skinnskatteberg skrivit följande:

”Sahl: hustru Anna Swensdotter, Konstgumman kallad, födder uti Harpbyn A:o 1620 af ährl: föräldrar. Straxt kommen til Christendom och sedermera wäl uptuchtader. Städse wistadz hoos föräldrarna til sit 17 åhlders åhr tå hon komen iechtenskap med sin Sahl: man Olof Mårtensson Konstmester wed Koppargrufwan. Samanlefwat med honom 36 åhr. Aflat tilsammans 12 barn, 9 söner och 3 döttrar af hwilka 3 söner och 1 dotter äro döde. Änkia har hon warit 22 åhr. Uti alt sit lefwerna wist sig from, sachtmodig och gudfruchtig. På det sidsta warit siuk 14 dagar, men eljest uti sin lifztid haftt god helsa. Död blifwen d 1 Februarii. Lefwat 76 åhr. Begrofwen d 9 Februarii.”

Präst

Dessa underbara notiser som den framsynte prästen skrivit ner när personer dog, ”bara” för att vi på 2000-talet skulle veta hur människorna var på 1600-talet.

Tack Prällen!

Olof Nicolai, regementspräst och kyrkoherde

Tillbaka med ett inlägg så här mitt i sommaren, ja sommar och sommar, jag vet inte jag! Men i alla fall.

Denna gång handlar det om min vän och hans släkt. Jag har hjälpt en vän med att släktforska lite åt honom och han har en gren, sin fars, mest i Gästrikland. Långt tillbaka hamnar hans anor bland präster och andra högdjur inom den yrkeskåren. Detta inlägg kommer att handla om hans fm fm mf mm fm far Olof Nicolai Dahlenius som var Kyrkoherde i bl.a Österfärnebo, Gästrikland. Om honom finns att läsa följande:

nicolai

Dahlenius, vars efterkommande ännu till ett stort antal leva kvar i Öster-Färnebo var först regementspräst vid Helsinge Regemente och blev sedan av K M:t rekommenderad till erhållande av ett pastorat i Jämtland. Han tillträdde dock ej detta pastorat, utan blev kyrkoherde i Öster-Färnebo 1644.

Tyckes ha varit en synnerligen ”närig” man, som först och främst såg på sina egna, timliga fördelar. Under de svåra hungerår, som drabbade socknen på 1650-talet, passade han på att för säd inköpa en hel del ”nyodlingar”, bl.a av enkor och faderlösa. Vid följande rättegång står antecknat i protokollet (som finnes bevarat hos kamrer Östnäs i Öster-Färnebo): ”Denne kyrkoherde synes väl i hunger och dyr tid ha fött sina får med sin lönespannmål, men han har ock förstått att vederbörligen klippa dem”.

År 1651 processade han med Klappstabönderna och klagade hos konsistorium över, att de hade tillagt sig mer jord än tillbörligt av det gamla ”Vibolet”, varför han begärde syn. Han tycks emellertid ha varit en både lärd och framstående man. År 1653 var han ”Concionator” vid prästmötet och vid 1660 års riksdag var han riksdagsman.

Källa: Öster-Fernebo sockens krönika samt ”Olof Nicolai Dahlenius – kyrkoherde i Österfärnebo 1645-1676”.(2:a uppl /juni 1975 – utredning av Johan Wideen och Mats Olsson).

Kyrkoherde Magnus Petri Ljusbeckius (d 1644) var Dahlenius företrädare och ägde ett hemman i Bro. År 1648 inköpte Dahlenius detta hemman av Ljusbeckius änka. Lagfartsbevis på detta köp finns bevarat i See bykista.

Ur ”Härnösands stifts herdaminne”:

Olaus Nicolai (Dalenius) var krigspräst vid de svenska trupperna, som intogo Jämtland år 1644. Då de dansk-norska prästerna i anledning häraf öfvergåfvo sina gäll, utnämndes han 28 apr. s. å. till pastor i Sunne.

I Upsala domkapitel upplästes 28 maj ett bref från honom, hvaruti han förmäler först om sitt tillstånd, huru osäkert där är för fienden, att han allenast i Frösö kyrka får med trygghet göra tjänst men måste med sina medtjänare ligga inne på skansen och köpa allt det de äta skola för reda penningar eller taga till låns af bönderna. Och ”när de i någon annan kyrka skola tjänstgöra, måste en hop soldater skildra (skyldra=hålla vakt), medan tjänsten förrättas, och hvarken prästgården eller åhörarne njuta de intet till godo”.

I betraktande af att endast tre präster funnos i hela landet, hvarigenom församlingarna ledo men på Guds ord, hänsköt konsist. Saken till svenska regeringen för vidtagande af lämpliga mått och steg. Ärkebiskopen föreslog i sammanhang härmed en del präster till församlingarne, men efter freden återfingo de danska prästerna på egen begäran sina pastorat. Redan i sept. 1644 presenterade d:nus Olaus Nicolai en kunglig rekommendationsskrifvelse till erhållande af Säbrå pastorat, men som det redan var bortgifvet, förordades han i stället till Östra Fernebo, där han följande år tillträdde som kyrkoherde. Var predikant vi prästmötet i Upsala 1653, riksdagsman 1660 och afled år 1676.

Detta står på tavlan under Dahlenius porträtt från Österfärnebo Kyrka, som du kan se här ovan:

”Dahlenius, säger man, en verksam pastor varit.
Af handlingar och bref man sådant har erfarit.
Han kyrkans egendom och prästebordets rätt
med omsorg och med nit bevakat på allt sätt
Dock ej för egen vinst
Nej vår Dahlenius visar, dess afsigt bättre är,
-Och verket mästarn prisar.
Sin ombetrodda hjord han nu så ökad ser
att han ej vågar sig den ensam sköta mer
En embetsbror till hjelp han anser nödig vara
och till dess underhåll han ville ej sig spara
Av Prästebordets jord, som i dess väjo var
han delar åt Caplan som ingen odling har.”

Mästersmeden på Nyhammars bruk.

Skrev tidigare om Pehr Ersson och hans dödsnotis skriven av prästen. Här kommer hans far Eric Carlssons dödsnotis. Han var Mästersmed på Nyhammars bruk, Hed socken i Västmanland. Född 30 juni 1706 i Bernshammar, Hed socken och död 23 januari 1771 på Nyhammars bruk.

”Feb 2 begrofs gamle mästersmeden S. T(?) Eric Carlson ifrån Nyhammar.

Född åhr 1706 vid Berentshammar.

Fadren war hammarsmedsmästaren S:J:(?) Carl Ersson, samt modren hustru Susanna Ericksdotter.

Döptes och enfaldeligen underwistes i sin Christendomskunskap.

Wistades hemma hos sin fader intill fadrens död, som timade då Eric war tolf år. Kom sedan i arbete wid Berentshammar hos afledne ålderm. Johan Jönsson.

Gift åhr 1729 med sin efterlåtna änka S.T. Anna Jacobsdotter.

Flyttade åhr 1734 till Persbo hammare i Norberg och arbetade derstädes för mästare i 6 åhr.

Kom derifrån till He(d)hammar och Forssen (Västanfors?),hwarest han smidde inemot 9 åhr.

Anlände sedan hit till Nyhammars Bruk, hwarest han ständigt wistats och sina öfriga dagar förött.

Lefwat stilla och christeligen. Aflat tillsammans 3 söner och 4 döttrar, hwaraf en son (och) en dotter äro döda.

Hwarit en flitig och trogen arbetare. Älskat Guds ord och Prediko Embetet och med wördnad nyttiat de dyra nådemedlen.

Hwarit i flera åhr plågad utaf Lungsot, och nu mest hela åhret sängliggande af andra tillstötande krämpor. Låtit under samma tid sig ofta besjelas af herrens heliga nattward, deraf han ock för sista gången delaktig gjordes 3 weckor före sin död, som timade den 23 Jan. vadan han lefvat 65 åhr inemot.”

Någon som vet vad S.T före Eric Carlsson och hans hustru Anna samt S.J före faderns namn kan stå för?

Bostäder vid Nyhammars bruk, Hed socken.

Bostäder vid Nyhammars bruk, Hed socken.

Tragisk olycka……… Prästen skrev om det

Jag skrev nyligen om Pehr Erssons dödsnotis där Prästen i Hed skrivit utförligt om hans liv och leverne.

Riddarhyttans brukRiddarhyttans bruk

Prästen i Skinnskatteberg ungefär vid samma tid skrev också intressanta dödsnotiser efter personer i socknen. Här nedan kan du läsa Pehr Erssons morfar Jakob Perssons dödnotis. Han var Byggmästare vid Riddarhytte Bruk och bodde vid sin död i Kallmora. Den 28 april 1746 hände en olycka som dagen efter tog hans liv. Om detta står att läsa i prästens skrivning i dödsnotisen.

Jakobs dödsnotis:
Jacob Persson i Kallmohra, född i Haralsiön d 24 Maii 1671. Fadren war Pehr Jacobson, modren H: Lisa Jacobsdotteer, döpt, kunde wäl läsa i bok och förstå sin christendom. Gift 1699 med H: Lisa Andersdotter från Skilåhn, blef änkling 1742. Med denna sin k.hustru afladt 7 barn, 1 son och 3 döttrar lefwa . Warit en beskiedlig och alfwarsam man. D 28 apr. war han i skogen och fälde, då en liten Biörck slagit honom i Hufvudet, fördes hem och lades til sängs . Efter gudelig beredelse sahl. afsomnade d: 29 apr.

Vacker dödsnotis skriven av prästen

Jag har delat med mig av en sådan tidigare (vill du läsa den klicka under Etiketter på ”Prästen” till vänster om denna text) men jag tycker att denna dödsnotis är så vackert skrivet av prästen i Hed, Västmanland.

Hed kyrka

Heds Kyrka

Det gäller Pehr Ersson, min farmors farmors morfars far, som var mästersmed på Nyhammars bruk. Sorgligt nog blev han bara 33 år. Han ådrog sig något när han var på Köpings marknad, framgår ej vad, men av detta dog han 16 september 1772.

Pehrs dödsnotis:
”Sept 20 Begrofs Mästersmeden Ärlige och Ärfarne Per Ersson ifrån Nyhammar, född wid Persbo Bruk uti Norbergs församling åhr 1739 och döpter. Fadren war aflidne Mästersmeden S[alig] T. Eric Carlsson, och Modren Gudfruktige hustrun Anna Jacobsdotter. Enfaldeligen underwist i sin Christendomskunskap. Wistats mest hemma och arbetat tillika med sin afl, K[äre] Fader wid Nyhammars Bruk hwarest han nu i de sidsta åren warit mästare för en härd. Ingick efter Guds försyn och skickelse åhr 1764 d 5 Januarii ett Christeligt ägta förbund med sin i diup sorg och fattigdom med många små barn efterlemnade K[ära] hustru, ärliga och dygdesamma hustru Sara Johansdotter. Aflat tilsammans 4 barn 2ne söner och 2ne döttrar, som lefwa, och tungt veta hwad det är att Sakna en huld och wårdande Fader. Dess almänna och enskildta lefnad på jorden har varit stilla, Gudfruktig och anständig. Siuknade för 14 dagar under Kiöpings marknad Lät i fredags(?) 8 dagar sedan sig besökas af Prediko Embetet, af Guds ord tröstas och med Herrens Heliga nattward bespisas. Beredde sig wackert til en Salig hädanfärd och afled stilla och Saktmodeligen d 16 hujus eller sistl[edn]e onsdag effter Klåckan 9: Sedan han lefwat 33 åhr.”