Har som jag skrev i förra inlägget köpt och läst boken ”Det Eneströmska mordet” av Peter Eneström. Nu har jag läst ut det, och jag måste säga att jag är ingen bokläsare. Vet inte när jag läste en bok senast men denna gick åt på 4 dagar. Inte hela dagar givetvis men någon timme eller så varje dag. Svårt att lägga ifrån sig den, men man var ju tvungen, hade ju annat och göra också.
Karta med mordplatsen utmärkt
Trots att jag visste utgången av boken, detta efter att jag forskat om det sedan i fjol, som jag skrivit om tidigare här i bloggen, var det ändå spännande att läsa Peters version av händelsen och händelserna runt om. Han har ju utgått från dom fakta som finns dokumenterade men skrivit en roman om det. Satt bilder på händelser och personer så man tyckte att man var på plats och levde med. Både som patron Eneström själv, mördarna Jansson och Ersson, dom andra medhjälparna och även poliserna med länsman Carl Wennervik i spetsen.
Handlingen utspelar sig ju alldeles i början av 1800-talet och man får en känsla för tiden och personerna samt deras situation i Bergslagen och bruken. Både bruksägare, arbetare, torpare och lagens män. Detta tack vare Peters förmåga att återge detta i skriven form.
Har du möjlighet, även som utomstående och inte involverad på ett eller annat sätt i personerna alls, eller om du bara gillar en mordgåta i tidig 1800-talsmiljö, så läs den.
Boken är slutsåld hos författaren men han har hittat några kvarvarande exemplar så du kanske har chansen att beställa ett. Läs mer på hans hemsida: https://bok.enestrom.se/
Det har blivit lite få inlägg här i bloggen dom senaste månaderna. Har väl inte hänt så mycket att skriva om direkt. Jag har registrerat många nya personer från ett dokument jag fått av min ”medforskare” då det gäller Nyckelbysläkten. Vi har senaste tiden gått bakåt och hittat fler anor till vår anfader i Nyckelbysläkten och från dom försökt gått några generationer framåt i tiden igen. Har väl hitta en del men det arbetet fortsätter.
Jag har i det arbetet hitta en person, Jan Ambros Ambrusson, mest kallad Jan och hans son Jan Jansson. Det är väl deras, och då framför allt sonens liv och öde som jag tycker är gripande. Det jag hittat om sonen Jan och hans far har jag skrivit en lite kort berättelse om. Den lyder som följer:
En kusin till min anfader Petter Pehrsson hette Jan Jansson och föddes den 12 augusti 1795 i Balsta. Fast i födelseboken står det Åby. Hans far kom från Åby tidigare men när Jan föddes bodde dom i Balsta. Hans far var Jan Ambros Ambrusson född 1768 i Hallonmossen och hans mor var Anna Bengtsdotter född 1769 i Balsta. Han levde hemma i Balsta och i husförhörslängden 1805 står det antecknat för Jan ”Dumb”. Han ansågs alltså som dum men i nästa husförhörslängd 1816 står det att han var ”döf och stumb”, döv och stum. Det var väl därför han tidigare ansågs dum, personerna omkring honom förstod väl inte att han inte hörde och därav inte lärde sig prata.
När Jan var drygt 3 år gammal, 20 november 1798, förolyckades hans far Jan Ambros när han var i skogen och kolade. Något hände så att han, som det står ”förkvävdes av kolmilan”. Jan Ambros var endast 30 år gammal. Jans mor Anna gifte om sig med en dräng på gården som hette Jan Jansson, han blev artillerist och tog namnet Bäckman.
Jan bodde hemma på Balsta ägor men 1828 hade han träffat Cathrina Andersdotter som kom från Finnåker, och dom gifte sig i mitten av november. 1829 flyttade paret till ett eget torp på Balsta ägor då Jan blivit skräddare. Då fick paret även sitt första barn, Jan Olof. Jan Olof som senare lade till namnet Sandberg till sitt efternamn, när han 1851 flyttade till Stockholm.
I husförhörslängden står nu Jan som ”den dövstumma skräddaren”. 1836 slutade Jan som skräddare och blev torpare i ett annat torp på Balsta ägor. Det torpet låg på Lars Ersson den yngres ägor. Han och Cathrina fick ytterligare 4 barn, Anders 1832, Carl Eric 1836, Anna Cajsa 1840 och Maria Christina 1844. 1833, mellan Anders och Carl Eric kom även en 11-årig fosterdotter till familjen, Johanna Ersdotter född den 3 mars 1822 någonstans i Fellingsbro socken.
Jan Jansson ”Den dövstumma skräddaren” dog i torpet i Balsta onsdagen den 3 maj 1848. Och jag kan få dödsorsaken till ”Tärande” enligt dödboken.”
Det är så att min morfars gren bakåt har jag inte jobbat så mycket med på senare tid. Det var en av dom första grenarna jag jobbade med när jag började släktforska få 11 år sedan. Så det kanske är 9-10 år sedan och då var jag ju nybörjare och jagade mest anor med årtal för födelse och död samt platser där dom föddes och dog.
Senaste tiden har jag ju jobbat mycket med farfars gren i Nyckelby, Fellingsbro men just nu har den forskningen gått lite i stå. Kommer givetvis inte att släppa Nyckelbyforskningen, utan bara lägga den åt sidan några dagar. Väntar på svar från en person jag tagit kontakt med angående just Nyckelby. Under väntan började jag i lördags titta lite på morfars föräldrar Elin och Per Erik Pettersson som jag inte hade just mer än född och död i min databas. Ja lite mer hade jag men inte mycket.
Elin när hon fyllde 85 år
Elin Karolina Pettersson f. Sundqvist föddes 6 februari 1873 i Sörängen, Ödeby socken utanför Örebro. Per Erik Pettersson föddes i Catrinelund, Lindebergs stadsförsamling den 4 juli 1871. Båda jobbade som unga som tjänstfolk i Fellingsbro socken. Det började med att Per Erik var dräng hos Elins familj i Tallbacken, Ödeby 1889-1891. Han kom dit när han var 18 år och träffade givetvis Elin då. Men Elin flyttade sista november 1890 till Ullersäter och tog jobb som piga där, då var hon 17 år. I november 1891 flyttade Per Erik till Rynninge nr.2 i Fellingsbro socken och började som dräng. Elin flyttade också till Rynninge, men till nr.6, i oktober 1892 och började där som piga. Nu jobbade båda i Rynninge men i olika gårdar.
Per Erik
Nu är det ju så att när jag satt och letade i kyrkböckerna fick jag, när jag letade efter Per Erik och hittade honom som dräng på Rynninge nr.2 se ett bekant namn i listan över drängar hos f. rusthållaren Per Olof Olsson. Nämligen Lars Erik Gustafsson. Det var min farfars far som jobbade där som dräng 1893-1894. Per Erik var ju också där under 1893. Men inte nog med det, när jag sedan sökte Elins historia fick jag se att hon ju var piga på Rynninge nr.6 oktober 1892 till november 1893 men att också Lars Erik Gustafsson var dräng där under 1891-1893 alltså innan han jobbade hos Per Olof Olsson på 2:an.
Lars Erik och dessutom i mitten min far Ellert och farfar Eric
Hoppas det inte blev för rörigt när jag ovan försökte förklara hur morfars mor och far och hur farfars far flyttade runt och jobbade som tjänstefolk i byn Rynninge under 1890-talets första år.
Alltså måste det ju vara så att Elin och Per Erik träffades och blev kära när han jobbade hos hennes familj för att senare, nämligen den 5 november 1893 gifta sig och därefter flytta till Lindesberg. Men också så att både Elin och Per Erik jobbat tillsammans med min farfars far Lars Erik Gustafsson i Rynninge visserligen på olika gårdar, och inte heller samtidigt på samma gård alla tre. Dom kunde ju omöjligt veta då att deras vägar skulle korsas igen genom att två generationer senare deras barnbarn, min mor och far skulle gifta sig med varandra.
Nu funderar jag på om dom någon gång träffades efter att mor och far gift sig och om i så fall kom ihåg och även pratade om att dom jobbat tillsammans som tjänstefolk i Rynninge, Fellingsbro?
Min mor och far gifte sig 13 februari 1943. Per Erik dog 2 oktober 1944, han kanske träffade pappa innan det och Elin dog 7 mars 1958 (bara drygt 4 månader innan jag föddes) så hon träffade nog pappa många gånger, hon var ju ända mammas moster. Lars Erik, farfars far, dog 13 mars 1947 och han och mamma träffades, säkert ofta. Då jag ju vet att mamma och pappa bodde första åren hos farfar och farmor som ju bodde närmsta granne med Lars Erik Gustafsson och Anna, hans hustru.
Men träffade Elin och Per Erik någon gång Lars Erik, efter det att mamma och pappa träffats?
Jag har skrivit om dom förut, mina anor som levde och verkade i Gamla Pershyttan utanför Nora i Bergslagen. Men för några dagar sedan hittade jag, genom att googla, en sida där man kunde läsa om Noraskogs arkiv. Jag läste lite om det att där står det mesta som hänt i Gamla Pershyttan under 1700-talet och framåt. Även att där då står om mina anor i byn. Jag kontaktade Kommunarkivet i Nora och fick så vänliga svar av arkivarie Willy Ahlstrand. Han hjälpte mig och skannade in dom sidor i Noraskogs arkiv där det står om mina anor. Mailade mig i morse och skriver även att han ska söka vidare och se om han hittar mer. Då får jag det också. Vänligheten själv!
Nu till mina anor som det hela handlar om. Det är fyra generationer som står omnämnda i arkivet. Den första, eller om man tar det i kronologisk ordning, egentligen den sista var Hans Andersson f. 18 november 1736 och d. 9 december 1808. (han är min mormors morfars mormors morfar) Om just honom står inte så mycket i arkivet utom att han var Sexman, Nämndeman och Häradsdomare. Hans var väldigt produktiv även hemma i ”sänghalmen”, han ska ha haft 18 barn med sin hustru Karin Andersdotter. Jag har ”bara” hittat 14 av dessa i kyrkböckerna men det finns en uppgift om att det som sagt skulle varit 18 stycken Där står också att:
”Han egde fädernegården, hemmanet n:r 4 i Gamla Pershyttan, som efter honom länge kallades ”Domaregården”.”
Den s.k. ”Domaregården” i Gamla Pershyttan
Så kommer jag till Hans Anderssons far, Anders Larsson f. någon gång i juli 1701, d. 20 oktober 1771. Han var Bergsman, Sexman, Byggmästare, Konstvaktare samt även Riksdagsombud. I Noraskogs arkiv kan man läsa följande om just Anders:
Anders Larsson i Gamla Pershyttan, f. 1701, son till Lars Andersson derstädes. Utsågs till sexman vid Pershytte grufting i Nya Pershyttan 1731 27/4, hvarom protokollet innehåller: ”S. d. Som sexmannen Lars Andersson på Gamla Pershyttan, hvilken uti 17 år gruftingsrätten biträdt, anhåller om afsked från samma beställning; alltså tog gruftingsrätten i öfvervägande hvem som till sexman i hans ställe antagas skall: då samtelige gruftingsrättens ledamöter föllo på de tankar att Lars Anderssons son Anders Larsson på Gamla Pershyttan dertill må antagas, hvarföre han ock närvarande sin sexmansed aflade och tog sitt säte i rätten.” Såsom en händig och i åtskilliga afseenden förfaren man, blef Anders Larsson 1734 22/4 jemväl sin faders efterträdare som byggmästare och konstvaktare vid Pershytte grufvor. Han säges ock ha ledt en del reparationsarbeten vid Nora gamla kyrka, då hon efter 1731 års brand iordningstäldes. De fyrdubbla korsvis infattade grofva jernstänger, hvilka sammanhöllo murarne i kyrkans kor, skola hafva blifvit sammanfogade och ditpassade af honom, som dervid begagnat en tillfällig, stor och öppen smedja å stadens torg såsom verkstad. Förut är omtaladt att sexman Anders Larsson var en af pastoratets 3 deputerade för att begära kyrkoherde 1742. Redan derförinnan hade han, vid kyrkorådets omorganisation 1740 29/6, blifvit en af dess ledamöter. Fullmäktig för Noraskogs härad vid 1742-43 års riksdag, hedrades han med det föga angenäma uppdraget, att vara en af Bondeståndets 7 medlemmar i den ständernas kommission, som efter en lång ransakning dömde de från det olyckliga finsk-ryska kriget kända generalerna Buddenbrock och Lewenhaupt till döden. (se Malmström, Sveriges polit. his. III:57). Med vitsord att ha varit en hederlig, beskedlig och väl ansedd bergssexman, afled Anders Larsson i Pershyttan 1771 20/10, i en ålder af 70 år och 5 mån. Han efterlemnade åtminstone en son, sedemera häradsdomaren Hans Andersson i Gamla Pershyttan, som egde anseende af att vara en af socknens mest förmögne bergsmän för sin tid. Slägten fortlefver ännu inom bygden.
Som man kan läsa i arkivet verkar det som om Anders var en viktig och högt ansedd person i trakten. Vilket i alla fall jag uttyder av texten ovan. Fast jag kan ju vara partisk i saken, eller?
Vi går vidare till Anders Larssons far, Lars Andersson som också han var en viktig och ansedd person i Gamla Pershyttan och bergslagen. Lars var född 1668 i Nora Bergsförsamling och dog 2 juli 1740 i Gamla Pershyttan. I samma arkiv som ovan står det att läsa om Lars:
Lars Andersson i Gamla Pershyttan, son till bergsmannen Anders Larsson derstädes, blef nämdeman 1709 8/10, hvarom domboken innehåller detta korta meddelande: ”S. d. Antogs till nämdeman bergsmannen Lars Andersson vid Gamla Pershyttan, hvilken sin huld- och trohetsed till höga öfverheten samt nämdemansed med hand å bok aflade.” Han förordnades 1714 14/5 till sexman i Pershytte tingslag, men aflade först sin ”sexmansed” 1715 6/5. Från denna befattning tog han afsked 1731 27/4. Såsom skicklig masmästare förordnades han 1718 11/3 till ”uppsyningsman öfver masmästareembetet”, med tillåtelse att ”ställa” vid masugnar och skyldighet att undervisa de andra masmästarne inom sitt distrikt (Pershytte tingslag). Han tjenstgjorde äfven i många år som byggmästare och konstvaktare vid Pershytte grufvor, från hvilken tjenst han vid bergstingsrätten 1734 22/4 begärde och erhöll afsked med goda loford för sin verksamhet. Sitt nämdemansuppdrag synes han ha lemnat redan 1719. Lars Andersson afled 1740 2/7, då han uppnått 72 års ålder. – Såsom Nora bergslags ombud bevistade handen ”allmänna sammankomst” hvartill ”K. M:ts ständer”, under konungens frånvaro, ”af högst trängande vigtiga skäl och orsaker”, sammankallades i Stockholm 1713 14/12, ”då förutan de förnämare stånden äfven af allmogen en ärlig och beskedelig bofast man af hvarje härad skulle, med riktig fullmakt försedd, sig inställa”. Gift 1699 med Karin Olsdotter, en dotter till bergsm. Olof Olsson i Gamla Pershyttan och enka efter Erik Fransson (Ekestubbe), derstädes, efterlemnade Lars Andersson, så vidt nu är kändt, en son Anders Larsson, som här nedan skall vidare omtalas. Den för Lars Andersson utfärdade fullmakten lyder sålunda: ”Alldenstund uti Hans Kongl. Maj:tz wår Allernådigste Konungz fiärran frånwaru, Hennes Kongl. Höghet wår nådigste Arf-Princessa och deras Excellencier Kongl. Maj:tz hemma warande höge Herrar Grefvar och Råd, af högst trängiande wichtige skiähl och ordsaker hafwa funnit nödigt och oundgiängeliget i Hans Kongl. Maj:ts Höga Kongl. Namn att förskrifwa och till Stockholm uppkalla Hans Kongl. Maj:tzStänder till en allmän sammankomst d. 14 Decembr. nästkommande, då förutan de förnämare Stånden äfwen af Allmogen en ärlig och beskiedelig bofast Man af hwarie härad skall, med richtig Fullmacht försedd, sig inställa. Alt därföre till underdånigt hörsammande hafwe Menige Allmogen i Nohra Bergslag, utsedt och befullmechtiga welat å samme Bergslags wägnar NemdeM:n Erlig och Förståndige Lars Andersson på gaml. Pärshyttan att sig å berörde tid och ort å Nohra Bergslags vägnar inställa. Ärkiännandes wi hemmawarande af bem:te Häradz Allmoge, för godt och giltigt, hwad han å wåre wägnar giör och låter, hwilket med Häradetz wanlige Sigills undertryckande bekräftes och stadfästes. Datum Nohra d. 3 Decebr. Åhr 1713. (Häradets sigill) .Samtelige Allmogen af Nohra Bergslag.”
Detta om dom två mest omskrivna männen i släkten från Gamla Pershyttan under 1700-talet.
Far till Lars Andersson, var Anders Larsson (Som jag valt att kalla d.ä eftersom hans sonson också hade samma namn. Lättare att hålla isär vilken jag talar om då) föddes ungefär 1633, var är inte känt av mig och dog 8 juni 1722 i just Gamla Pershyttan. Han var Bergsman och Sexman i Gamla Pershyttan och i arkivet står att läsa om honom:
Anders Larsson i Gamla Pershyttan, omtalas som tillförordnad sexman redan 1675 och flera af de fäljande åren, och antogs till ordinarie sexman 1695 31/7.
Det kan ju nu hända att något mer framkommer om dessa personer jag skrivit om här. I så fall får jag återkomma om det vid ett senare tillfälle.
Nedan kan du se en Youtube-film om Pershyttans Bergsmansby
Idag var jag till Nora för att kolla in deras storloppis på torget, ett evenemang under ”Noradagarna”. Där var massor med folk, fint väder och massor att leta fynd bland. Hittade dock inget att köpa, så pengarna sparades. När vi åkte därifrån så tog vi en tur till Pershyttan som ligger strax utanför Nora. Där finns Gamla Pershyttans Bergsmansby. Då kom jag på att jag har ju anor från Pershyttan. Så när jag kom hem kollade jag upp det och hade en hel radda med anor därifrån. 4 generationer på svärdssidan för att vara exakt och en därefter på spinnsidan.
Bergsmansgård i Pershyttan
Det började med Anders Larsson, Bergsman, född ca: 1633 och död 1722 i Gamla Pershyttan. Min mm mf mm mf ff far. Han var gift med Kerstin Jönsdotter och fick med henne en son 1668 som hette Lars Andersson. Han blev Nämndeman i Nora och var gift med en Karin Olsdotter Ekestubbe. Lars och Karin fick 4 barn, Frans, Hans, Cherstin och Anders. Anders som är på min linje föddes någon gång i juli månad 1701. Gifte sig med Brita Andersdotter och fick med henne 7 barn. Tänker inte rapa upp dem här men det 4:e var en son, Hans.
Hyttan
Anders blev sedermera Sexman (vad Sexman är kan du läsa i mitt tidigare inlägg är i bloggen, klicka här) och senare i livet även han Bergsman i Pershyttan. Anders blev 70 år och dog av åldersbräcklighet
Hans, som ju var Anders son, föddes 18 november 1736, blev även han som far sin Sexman. Hans, som ju då var min mm mf mm mf, gifte sig 8 april 1763 i Prostgården i Nora Bergsförsamling med den 8 år yngre Catharina Andersdotter från Nyhyttan i Järnboås. Hans och Catharina fick under en period av knappt 20 år fjorton (14) barn. Hur många av dessa som nådde vuxen ålder vet jag inte. Men en dotter gjorde det, Catharina som föddes 25 april 1768. Hans blev senare utnämnd till Nämndeman och sedermera även till Häradsdomare. Vad dess två yrken innebar kan du läsa nedan i inlägget. Hans blev 72 år gammal och avled 9 december 1808, även han av ålderbräcklighet, som det står i dödboken.
Hjulhuset med vattenränna och konstgång
Catharina, dotter till Hans Andersson, gifte sig 26 december (annandag jul) 1788 med en Petter Pehrsson från Lindesby i Järnboås. Dom fick 7 barn varav en dotter Stina Cajsa, född 1794, som förde min linje vidare flyttade från Pershyttan och avled av Slag i Lockhyttan, Kil 1864.
Nämndeman
En nämndeman är en lekman som tillsammans med en eller flera lagfarna domare dömer i domstol. Nämndemannatraditionen är gammal i Sverige och också i Finland, Tyskland, Japan, Jugoslavien och Sovjetunionen. Den anses vara ett sätt att låta lekmän medverka i den dömande processen. Till syftena hör också att ge allmänheten inblick i den dömande verksamheten, och sålunda höja förtroendet för domstolarna, och att tillse att rättstillämpningen ligger i linje med det allmänna rättsmedvetandet. Nämndemän har på olika sätt medverkat i den dömande verksamheten i underrätt, det vill säga tingsrätterna och deras föregångare härads- och rådhusrätterna under hundratals år. Numera finns nämndemän även inom hovrätt, förvaltningsrätt (tidigare länsrätt), kammarrätt och fastighetsdomstol.
Häradsdomare
Häradsdomare, en i kung Kristofers landslag omnämnd tjänsteman, som utövade en av häradshövdingen delegerad domarmyndighet. Sedan lagen lämnat föreskrift rörande häradshövdings tillsättande, följer ett stadgande av innehåll, att häradsdomare skall svärja samma ed som häradshövding; i annat fall skall häradshövding svara och böta för alla hans domar, som om han det själv dömt hade, varemot, om domaren svurit, han skall svara och böta själv, om han orätt dömer. Detta tillägg finns visserligen inte i Magnus Erikssons landslag, men det är tydligt att, då det där (þgm. B. 16) stadgas: ”Huar þings dagh agher hæræzhöfþonge, ællær þen han hauer sin dom i hænder sat, til þings koma a rættum þings staþ”, den i Kristofers landslag omtalade häradsdomaren åsyftas. Ett sådant överlåtande av utövningen av domarmyndigheten – av vilket visserligen spår förekommer redan i Götalagarna – blev senare ytterst vanligt och föranledde stora missbruk.
Genom domstolsreformen 1680 tvingades häradshövdingen att själv att tjänstgöra. Kort därefter förlorade nämndemnännen sin personliga rösträtt vid domavkunnandet, något som fastslogs i 1734 år slag. 1734 års lag stadgar i Rättegångsbalken 1:9 stadgar: ”Låter domare utan lof någon i sitt ställe döma, miste ämbetet”.Häradsdomaren blev därefter den främste bland nämndemännen, utsedd av häradshövdingen bland dessa med uppgift att biträda vid fördelningen av tjänstgöringen i nämnden.
Släkten är värst? eller bäst! 