Jag har som mål att göra en släktresa innan midsommar. Jag kommer då att utgå från ”Ambrussläkten”, alltså ättlingar till Ambrus Pehrsson född i Sundbo, Ramsberg 1661. Har gjort en sammanställning av de platser jag vill försöka hitta och besöka. Kanske jag inte hittar alla eller kanske jag hittar fler eller kanske jag hittar andra ställen än dom på kartan. Vem vet!
Jag har ännu inte bestämt mig när resan blir av men jag hoppas innan midsommar, för efter åker jag ner till Öland och då blir det inte av förrän i höst. Blir nog ganska länge på Öland. Förra året var jag där 9 veckor.
Här nedan ser du en länk till kartan på Google Maps där jag lagt in dom platser jag vill leta reda på.
När jag häromdagen letade efter en dödsnotis på en ättling till Ambrus Pehrsson, den Ambrus jag letar just ättlingar till, fick jag på samma sida i dödboken som Peter Ambrusson Dahlbergs dödnotis se ett namn jag kände igen sedan hösten 2021.
Några rader ovanför Pers dödsnotis stod det som nr. 4, ”Förra bruksinspektorn Dalin från Kloten”. Det var dödnotisen för den man, Anders Dahlin, som anstiftade mordet på Brukspatron Pehr Ludvig Eneström vid Kloten den 2 oktober 1801. Läs mer om mordet i inlägget om det genom att klicka här, och tre inlägg i följd.
Ordagrant står det så här i dödsnotisen:
”Förra bruksinspektorn Dalin från Kloten”
”Född 1767”
”Ogift”
Upförande: ”Såsom niding”
Dödsorsak:” Ingen”
Död, dag och ort: ”För delaktighet uti Brukspatron P. L. Eneströms på Kloten, mördande. Halshuggen och steglad å Nya Kopparbergs afrättningsplats den 4 jan. 1804”
Ålder: ”37 år”
Begravd: ”4”
Dödnotisen och uppgifterna finns i Ramsberg (T) F:2 (1804-1825) Bild 50.
Den man som Dahlin anlitade för mordet, Jan Ersson, var son till Maria Jacobsdotter som var tremänning med Peter Ambrusson Dahlberg..
I mitt arbete med Ambrus Pehrssons, född 1661 i Sundbo Ramsberg, ättlingar har jag nu stött på en keramiker och designer som skapat bl.a. Karlskrona Porslinsfabriks servis ”Bellis”. Det är Eva Blahd (ja hon stavade så) senare gift Ståhl, som var född i Örnsköldsvik 1927 och dog i Lessebo, Småland 2012. Hon arbetade också en kort tid på Boda glasbruk innan hon lade formgivare- och konstnärskarriären på hyllan och blev hemmafru, då gift Ståhl. Hon fick två söner Bo och Anders.
Det är ju några år sedan jag höll på med mormors far Karl Emil Falk i släktforskningen men någon gång då och då har jag, korta stunder återvänt till honom. Så var det även för några dagar sedan då jag av någon anledning, vet inte vilken, började titta på hans dödsannonser, notiser och artiklar från dagstidningar vid hans frånfälle. Jag kom då på att jag försökt, för några år sedan, hitta musiken som spelades på hans begravning, och då särskilt den melodi som spelades när hans kista fördes in i kyrkan i Guldsmedshyttan den 20 februari 1938. Enligt den artikel som var insatt i tidningen några dagar efter jordfästningen så fördes kistan in till tonerna av ”En spelmans jordafärd” av B. Öst. Just att det står B. Öst förvirrade mig lite. Jag hittade att det finns en gånglåt som hette så av Erik Öst, och dessutom noterna till den, men inget mer.
Förra veckan när jag tittade på urklippen och det jag har i mappen om Karl Emils död så googlade jag igen på titeln. Hittade inget men det dök upp en sida hos ”Svenskt Visarkiv” där jag gick in. Jag sökte lite på deras sida men ”hittade inget”, trodde jag, så jag skickade ett mail med en förfrågan om saken.
Idag fick jag ett svar från Wictor Johansson på Svenskt Visarkiv: Det finns en gånglåt som kallas ”En spelmans jordafärd” och som brukar tillskrivas Jon-Erik Öst (pappa till Erik Öst), jag gissar att det är den du söker. Det finns även en dikt av Dan Andersson med samma titel som är väldigt spridd i olika tonsättningar, men som jag har förstått det så är Östs gånglåt ingen tonsättning av den dikten, utan den är så att säga en låt i egen rätt. Vi har några olika inspelningar av den i olika arkivinspelningar, men tyvärr ingen med Jon Erik Öst själv. Jag bifogar här en MP3-fil av en inspelning med de gotländska spelmännen Gustav Larsson och Mauritz Ödahl.
Så att det stod B. Öst i tidningsartikeln var en felskrivning, det skulle vara E (Erik) eller egentligen Jon-Erik som skulle varit det rätta. När jag fick höra musiken blev det liksom att man själv var med. Gjorde en tidsresa tillbaka till den 20 februari 1938 och var med på Karl Emils begravning. Inte för att det var ett trevligt tillfälle att besöka hans jordfästning men ändå att få, på något sätt, vara närvarande förr i tiden. Även om omständigheterna kanske kunde varit roligare.
Här nedan har du en länk till melodin som jag delar från mitt moln, om du vill lyssna på ”En spelmans jordafärd” av Jon-Erik Öst:
Släkten är värst? eller bäst! 