Kraftkarl med kamera och trombon

Här nedan kommer Karl Emil Falks historia, så långt jag har uppgifter. Kanske något mer dyker upp i framtiden, då kompletterar jag detta och publicerar igen.


Kraftkarl med kamera och trombon

Karl Emil Falks historia, sammanställd, tolkad och nedskriven av mig.
(Karl Emil var min mormors far)

Karl Emil Falk född 1867-11-04, död 1938-02-09

Karl Emil föddes 4 november 1867 av Carolina Lindström från Guldsmedshyttan. Han föddes som det då hette ”oäkta” d.v.s. utanför äktenskapet, hans far är okänd. Men när Carolina var gravid med honom bodde och jobbade hon som piga hos Brukspatron Christian Wilhelm Emil Flor på Haddebo bruk söder om Örebro. Det var där hon blev gravid men när det var dags att föda flyttade hon tillfälligt hem till Guldsmedshyttan. När hon fött Karl Emil åkte hon och sonen tillbaka till Haddebo och hon jobbade där ett år till. Var det brukspatronen som var far till barnet? Det var ju ganska vanlig att pigor fick barn med sina herremän på godsen.

I början av november 1868 flyttade dom hem till Guldsmedshyttan, till Carolinas mor och far, där dom var inneboende till i oktober 1873. Under den tiden hade Carolina träffat en man, Johannes Jonasson Falk, f.d. fältjägare som kom ifrån Vegerbol, Värmskog borta i Värmland. Medan dom bodde hos Jan Fredrik Lindström och Anna Stina Ersdotter födde Carolina sitt andra barn Anna Olivia, den 14 mars 1873. Även hon står som ”oäkta” i födelseboken men det kan vara Johannes Falk som är hennes far. Carolina och Johannes gifter sig 12 december, dagen före Lucia, samma år, efter att hon flyttat samman med Johannes i oktober.

Familjen bodde vid Silververket på Guldsmedshyttans ägor fram till i slutet på november 1876. Men någon gång under 1875, på våren eller sommaren åkte dom upp till Nederkalix i Norrbotten. Varför dom var där vet jag ej men Carolinas tredje barn, sonen Johan Arvid, föddes i Nederkalix 9:e juli. Kanske var dom uppe på besök hos någon bekant? Räknade kanske fel, trodde att dom skulle vara hemma i tid, på när han skulle födas och inte hann åka hem innan. I alla fall bodde dom kvar vid Silververket men på senhösten, närmare bestämt 20 november 1876 flyttade familjen till Bångbro i Ljusnarsbergs socken.

(Karl Emil fick fem halvsyskon till. Herman f. 29 augusti 1877, Agnes Lovisa f. 3 oktober 1878, Lavinia f. 15 augusti 1881, Sigfrid f. 12 juni 1885 och Anny Carolina f. 12 april 1888.)

I Bångbro bodde dom i tre och ett halvt år. I början av sommaren, 9:e juni 1880 flyttade familjen till Nedre Rösjötorp, Gränshyttan. Johannes och hans hustru blev torpare men endast i drygt ett år, för i oktober 1881 fick Johannes jobb som gruvarbetare i Stripa gruva och familjen flyttade dit. Karl Emil konfirmerades 1883.

Karl Emil fick också, lite senare, jobb i gruvan i Stripa. Han och Johannes jobbade flera år som gruvarbetare. Karl Emil träffade i Stripa sin blivande hustru, Emma Christina Holm, som ju var två år yngre än honom. 28 mars 1891 gifte dom sig i Guldsmedshyttan och drygt 3 månader senare fick dom deras första barn, en son, Emil Marino. Mitt uppe i allt detta med giftermål och barn avled Karl Emils mor Carolina. Hon dog i Stripa 28 april, 46 år gammal. Bara två dagar innan Marino föddes begravdes hon, den 7 juli. Den 9:e kom Marino till världen. Drygt ett år senare, 4 september 1892, fick Karl Emil och Emma sin första dotter, Marta Emilia. Barnen kom tätt efter varandra. Redan 19 mars 1894 födde Emma deras andra dotter, Alfhild Kristina.

2 juni 1895 föddes deras andra son men det var inte så bra med honom, redan efter två veckor avled han i en magsjukdom. Pojken hann inte döpas och inte ens få ett namn. Det måste varit en stor sorg för Karl Emil och Emma men redan efter ett år, 21 juli 1896 fick dom en son igen. Jonas döptes han till. Men på hösten blev han sjuk i en ”mag och bröståkomma” och även han dog, i början av november. Nu måste föräldrarna varit utom sig av sorg efter att mist två barn i så tidigt ålder. Dom hade inte ens lämnat spädbarnsåldern. En, ja två, stora förluster både för Emma och Karl Emil. Men dom kom över sorgen och redan året därpå, den 12 augusti föddes Klara, deras tredje dotter. Klara var ett ”klent” barn men hon var i alla fall fysiskt frisk.

Anläggningsarbetare vid Flögfors kraftverk 1898Några månader efter att Klara kommit till världen, i november 1897 blev Karl Emil erbjuden arbete på Flögfors kraftstation. Stripa gruva behövde mer kraft för att pumpa vatten ur gruvan och hade under några år projekterat och byggt vattenkraftverket vid deras ”fallrättighet” i Arbogaån. Karl Emil och Emma tog barnen och flyttade till Flögfors den 25 november 1897 och Karl Emil började arbeta som maskinist på kraftverket. Att vara maskinist var ett arbete med hög status på den tiden och han fick efter några år befordring och blev ”övermaskinist”, vilket i det närmaste kan likställas med bas på kraftstationen.

Efter knappt ett år i Flögfors kom det ännu en son, Karl Erik född 25 oktober 1898. Karl Erik blev krasslig under vinter 1898/99 och 9 februari avled han bara drygt 3 månader gammal. Vad han dog av finns inte antecknat någonstans. Det hade ”gått troll” i sönerna, efter att Marino föddes 1891 hade inte någon av deras söner levt mer än max 4 månader. Emma och Karl Emil sörjde sina söner, det kan man säkert förstå men dom hade ju i alla fall en son, Marino och tre flickor att glädjas åt. Året där på, närmare bestämt 26 oktober föddes deras fjärde dotter, Sara Ingeborg. Nu fick Emma glädjas åt en dotter till och Karl Emil var nog lycklig han också. Nästan två år efter Ingeborg födde Emma ytterligare en son, Karl Martin, som såg ut att vara frisk. En lycka för Karl Emil att få en till son till slut. Men glädjen varade inte så länge för honom. På försommaren 1904 insjuknade Emma, hans älskade hustru, i Lungsot. Den 6 juli avled hon, knappt 35 år gammal. Karl Emil tog sig vidare i livet med 6 barn och försörjde dom med sitt arbete på kraftverket.

Som om det inte vore nog, att hans Emma gick bort så ung och lämnade honom med deras 6 barn, så blev hans sista son Karl Martin sjuk på vintern 1908 och han avled den 27 december, dagen efter julhelgen. Hans död orsakades av ”Tuberkulos i hjärnan” som det står i dödsnotisen.

Man kan tänka sig vilken oerhörd sorg det måste varit. Han hade nu 5 barn av sina 9 i livet. Inte lätt att leva med det men han tragglade vidare i livet och fostrade barnen själv. Men under året 1922, när hans nu vuxna barn flyttat hemifrån och han blev själv, hade han träffat en kvinna, Gerda Maria Andersson. Dom slog till och gifte sig det året i alla fall, 17 november gick dom till prästen. Karl Emil hade en hustru igen. Gerda gav Karl Emil två söner, Ingemar som föddes den 5 september 1923 och Gert som kom till världen 22 juni 1925.

 

En man med många intressen

Flögfors 1928 Emil Falk och Per-Erik HolmUnder sitt liv i Flögfors hade Karl Emil en del husdjur, bl.a. kor (tre stycken upptas i bouppteckningen efter honom), några höns och dessutom odlade han bin. Hade flera bikupor vilka kan ses på bilden. Han tog även fram sina kycklingar själv i en egen äggkläckningsmaskin.

Flögfors 1925 Ingemar Falk och Gert Falk

Han var väldigt intresserad av tekniska saker. Ska även ha byggt en egen radiomottagare, vilket roade hans båda yngsta söner Ingemar och Gert. Fotografering var en annan stor ”hobby” för Karl Emil. Han tog många foton, som fortfarande finns bevarade. Både på sin familj, sina barn och barnbarn men även många andra bilder på miljöer i hans närhet. Han framkallade även sina bilder själv i ett eget mörkrum. Han ägde en Skioptikonapparat som är ett sorts projektor för genomskinliga bilder, föregångare till diaprojektorn.

Karl Emil var även konstnärligt lagd. Utöver fotograferandet, som ju också är en konst i sig, målade han tavlor och skrev, både vers och prosa. Hans stil var av den nationalromantiska stilen som var vanlig runt sekelskiftet 1900. Bl.a. kan jag nämna den dikt han skrev till invigningen av Vasselhyttans Bygdegård 26 oktober 1922, där han även varit väldigt engagerad i bildandet av hembygdsföreningen samt deras ordförande och uppförandet av bygdegården.

Vasselhyttans Blåsorkester 1

”Vasselhyttans Blåsorkester”, Karl Emil är tvåa från höger

Karl Emil var även musikalisk. Han ägde flera instrument bl.a. 2 fioler och en klarinett. På en bild kan man även se att han spelade trombon. Bilden ovan är på ”Vasselhyttans Blåsorkester”. Man kan även se en av hans fioler på något av hans fotografier. Han var väldigt engagerad i politiska frågor, satt bl.a. i Kommunalfullmäktige och Kommunnämnden. Han var aktiv för kvinnlig rösträtt och var medlem i Nykterhetsrörelsen. Han var med  och  bildade Nykterhetslogen Stjärnbaneret i Vasselhyttan under 1910-talet. Var dess ordförande och företrädare i många år.

Min moster Harriet berättade en gång att Karl Emil var en snäll och väldigt bestämd morfar.

”Vi var ju i Vasselhyttan varje sommar när jag var barn och bodde där mest hos morfar och hans fru Gerda, som inte var så omtyckt av morfars dåvarande barn. Han fick ju 2 pojkar tillsammans med henne, Ingemar och Gert. Morfar var bas på Kraftstationen och vi fick hälsa på honom där. Han hade nog hand om en del inom styrelsen för Vasselhyttans by, var ofta på möten. Han hade också en hel del bikupor och en ko i ladugården och stora potatisland som vi barn fick rensa på sommaren. Vi fick en liten slant när vi skulle åka hem. Han var snäll, han kom och hälsade på oss en gång när vi bodde på Östermalm och jag var sjuk och han hade med sig 18 stycken chokladbitar till mig, det glömmer jag aldrig. Morfar spelade fiol och hade ett eget mörkrum där han framkallade alla kort själv. Han var en flitig fotograf.”

rosjotorp_nedre-001

Nedre Rösjötorp, ”I denna stuga är min morfar (Emil Falk) född och uppväxt, den heter Rösjötorp, morfar har själv tagit kortet, det var hans sista besök här uppe.” ”Karl Ahlström från Flögfors står framför stugan och även morfars käpp!”

På sommaren 1935 var Karl Emil på besök, med ett av sina barnbarn Kalle Ahlström, vid Nedre Rösjötorp. Han fotograferade där, fast torpet där han bott i drygt ett år 1880–81 var ganska förfallet. Han lät även Martin ta ett foto på honom där uppe. Enligt Kalle så hade Karl Emil berättat att ”här var han född och uppväxt”. Men vi vet ju att så inte var fallet, han bodde där 1880–81 i en ålder av cirka 13 år. Minnet var väl kanske inte så bra hos Karl Emil då, han var vid tidpunkten cirka 67 år.

 

 

 

rosjotorp_nedre-002

Nedre Rösjötorp, Emil Falk från Flögfors vid sitt sista besök på torpet omkring 1935

Karl Emil Falk avled i Flögfors den 9 februari 1938, han blev 70 år, 3 månader och 5 dagar.

Dödsorsak: Tarmkräfta

 

Det känns lite tomt…..

Det har nu gått 4 veckor sedan vi hade vår släktträff i Vasselhyttan för att fira mormors far Karl Emil Falks 150-årsdag.

Jag vet inte, men det känns liksom lite tomt så här efteråt. Det var så mycket att planera, eller ja kanske inte så jättemycket, men en del i alla fall. Det var ändå mycket förväntningar och spänning som byggdes upp under planeringstiden, som var nästan ett år. Det skulle bli så spännande att först se hur många som skulle komma och vilka som skulle komma. Jag hade ju inte träffat många av dom. Bara mina egna syskon och deras barn och barnbarn, även om det är många av dom jag inte träffat. Nu kom det ju drygt 70 stycken av dom cirka 200 vi bjudit in. Vilket ju måste vara helt OK, även om det skulle varit kul om fler kommit. Man måste ju acceptera att en del inte har möjlighet, en del inte kan och en del helt enkelt inte vill.

Måste dock ännu en gång tacka alla som ville komma och utan er hade det ju inte blivit någon träff. Och även Iris, Maja-Stina och Gudrun, som hjälpte till, tre av mina tremänningar.

 

Alla närvarandeDet var helt underbart att se hur många släktingar man faktiskt har, och det bara på ett av alla led tre generationer tillbaka från mig räknat det finns. Och hur trevliga och vänliga alla är. Tänk om man gick tillbaka en generation till eller om man bara valde att utgå ifrån min far i stället för min mor som det ju var denna gång. Man har ju säkert flera tusen släktingar i nutid om man bara tänker efter.

Jag hoppas att denna släktträff gav något mer för dom som var med. Att man knöt nya kontakter mellan tidigare förlorade relationer och att det uppstod nya relationer mellan nyupptäckta släktingar.

För dig som vill läsa lite mer om släktträffen, här är en länk till NA.se där jag skrivit en artikel om den: Släktträff i Vasselhyttan: En gripande historia om en länsbo från förr

Släktträffen 2017, Karl Emil Falk 150 år.

Karl Emil Falk född 1867-11-04, död 1938-02-09

Karl Emil Falk 1867-1938

Nu har det gått 2 veckor sedan vi hade släktträff i Vasselhyttan. Det var nog det roligaste, trevligaste. häftigaste och mest spännande jag gjort och varit med om senaste åren. Det var ättlingar till Karl Emil Falk, som föddes för 150 år sedan i år, som samlades för att umgås och lära känna varandra. Jag hade hjälp av Iris Nilsson, Maja-Stina Gustavsson och Gudrun Åkesson, tre stycken tremänningar jag hittat genom min släktforskning, att genomföra detta. Vi har förberett detta i nästan 1 år, då Iris och Gudrun fick idén förra sommaren, efter att jag startat Facebookgruppen för vår släkt. Iris kontaktade mig, tror det var i augusti/september i fjol och sedan var det igång.

Jag hade hitta ganska många ättlingar till Karl Emil, tror vi bjöd i närmare 200 personer. Det anmälde sig cirka ett 70-tal varav cirka 20 var ingifta partner till ättlingarna. Den äldsta av dom som kom var 81 år och den yngsta 4 dagar gammal. Det var mostrar, kusiner, tremänningar, barn, barnbarn, barnbarns barn, fyrmänningar m.m. en salig blandning på släktingrelationer. Och många hade innan detta aldrig träffats eller ens visste om varandra.

Vi höll ju till i Vasselhyttans bygdegård, som drivs av Vasselhyttans Hembygdsförening som Karl Emil varit med och startat upp under slutet av 1910-talet, och som invigdes 1922. Vi började med en liten presentation av oss som ordnat träffen där jag berättade lite om varför och hur jag startat släktforskningen som lett fram till träffen. Det blev även lite information om vad som skulle hända under dagen. Eftersom klockan när vi börjat var vid lunchtid, så började vi plocka fram och intaga den lunch-picknic var och en hade med sig. Vädret var det allra bästa, så här en försommardag i Bergslagen, så många valde att sitta ute och äta. Tyvärr fick inte alla plats så resten fick inta sin lunch inomhus, men det var inte fy skam det heller.

Inne i hembygdsgården hade jag satt upp stamtavlor på alla Karl Emils ättlingar som jag hittat, uppdelat på hans 7 barn, som hade varsin tavla. Där kunde alla leta redan på sig själv och se relationerna med övriga medverkande. Vi hade även förberett platser för foton, som vi tidigare bett släktingarna ta med sig, om dom hade några. Och det var många som hade med sig bilder och fotografier. Det fanns en skärm att sätt upp dom på eller ett bord där man kunde lägga ut dom så andra kunde titta och studera dem. Detta uppskattades verkligen och många hittade bilder på sig själv som barn eller ung och på gamla bortgångna släktingar, föräldrar, mor- och farföräldrar m.m.

Ättlingarna

Gruppfotot med Karl Emils ättlingar som var närvarande på träffen

Efter lunchen blev gruppfotografering, ett med dom som är ättlingar till Karl Emil och ett med alla som var närvarande på träffen. Sedan det var klart delade Maja-Stina alla i grupper för att gå en tipspromenad. Denna tog alla från Hembygdsgården genom skogen, en promenad i solen på nästan 2 km, fram till Flögfors där mormors far bodde och till kraftstationen där han jobbade som maskinist från 1897 och framåt. En promenad tillbaka och sedan mingel och kaffe, där många hade bakat gott kaffebröd som delades med alla som ville ha. Under mingel och fika pratade många med sina nyfunna släktingar och tittade på bilderna och hade det allmänt väldigt trevligt. Sedan blev det filmvisning. Det var en film från Martas, en av Karl Emils döttrars, 95-årsdag. Som Björn Rydberg hade digitaliserat. Där syntes många av våra förfäder och många igenkännande tillrop hördes i församlingen.

Efter det blev det prisutdelning i tipspromenaden och vi fyra som ordnat träffen tackades med blommor, glada tillrop och applåder.

Karl Emil hur gammal

Karl Emil

 

Sedan kom avskedets stund då alla skulle bryta upp och åka hem till sitt. Hörde många värmande ord om hur trevligt vi ordnat det och att det inte var så där väldigt formellt som en sån här träff gärna kan bli. Vi försökte ju, dock inte uttalat mellan oss som ordnat den, att göra det så familjär som den sedan blev. Jag tror att stora flertalet var väldigt glada och tacksamma för att detta blivit av.

Nu får man ju hoppas att många knutit nya kontakter och att man kom varandra närmare som den släkt man ju är.

 

Vårträffen 2017, med min Facebook-grupp

20170527_105429111_iOS

Församlingshemmet i Ramsberg

 

Min Facebook-grupp, Släktforskning i Fellingsbro, Lindesberg, Ljusnarsberg o Ramsberg, hade i lördags den 27 maj, sin traditionsenliga ”Vårträff”. Vädret var det bästa försommarväder man kan tänka sig, soligt och säkert 25 grader varmt. Det var den 5:e i rad i lika många år och nu var vi tillbaka i Ramsberg. Det var mest Gunilla Didriksson som ordnat det mesta denna gång. Vi höll till i församlingshemmet mitt emot kyrkan i Ramsberg.

20170527_080604174_iOS

Vi började klockan 9 och ett 25-tal medlemmar hade tagit sig dit för att medverka. Det började med kaffe och smörgås och Gunilla hälsade alla välkomna samt berättade lite om dagens program. Därefter började vi med att Gunilla höll ett föredrag om Ramsberg eller rättare sagt Ramshyttan som egentligen hette förr. Hon uppehöll sig på 15- och 1600-talen och berättade om Ambros med flera som verkade i Ramshyttan då. Hur och var hon hittat uppgifterna och visade hur hon dokumenterat uppgifterna.

Efter henne berättade Margareta Ericsson om sin forskning om Laxbro-släkten och vad hon kommit fram till där. Tyvärr la datakanonen av just när hon började så hon fick berätta utan bilder.

Sedan var det dags för lunch. En god Tacopaj med fin sallad och goda såser serverades, därefter en kopp kaffe. Efter lunchen Gick vi upp till kyrkan och där guidade Shiela Green oss runt och berättade om kyrkan samt i sakristian visade hon oss vackra textilier och kyrksilvret.

20170527_105253540_iOS20170527_105633641_iOS

20170527_112605157_iOS20170527_113100089_iOS

20170527_113744822_iOS
20170527_115434417_iOS

När alla sett sig mätta på det så tog vi en tur er i kyrkogården där Gunilla berättade om dom 11 gjutna gravplattorna och om den gamla kyrkan som legat där. Väl tillbaka i församlingshemmet hade Margareta fått fart på datakanonen och  visade då dom bilder vi missade öre lunch. Därefter var det fritt att titta i varandras släkt och anbyte m.m.

 

 

20170527_114535749_iOS

20170527_114716968_iOS

Enligt sägen ska Lasse-Maja suttit fängslad i denna stupstock

20170527_114933861_iOS

Jag själv blev inte kvar så länge för jag fortsatte ner till Siggebohyttan och Maja-Stina Gustavsson, en av mina nyfunna tremänningar, för att där planera vår släktträff vi ska ha den 17 juni. Till den återkommer jag med största säkerhet här i bloggen längre fram.

Döden, en del av livet, då som nu

Min mormors far, Karl Emil Falk, som jag skrivit om många gånger förut här i bloggen, dog den 9 februari 1938 av Tarmkräfta (numera heter det tarmcancer). Han hade kämpat på många år med många barn, två hustrur där den första, Emma Holm, dog bara 35 år gammal av Lungsot. 4 av hans 11 barn nådde aldrig vuxen ålder. En gosse som aldrig blev döpt och namngiven blev bara 14 dagar gammal. Två söner, Jonas och Karl Erik blev båda, lite drygt 3 månader och en gosse, Martin blev 6 år men dog av Tuberkulos i hjärnan som det står i dödsnotisen.

Jag har några tidningsurklipp som rör Karl Emils egen död, vilket jag tycker är intressant och roligt att dom finns kvar. Man kan se hur man tillkännagav en persons död på den tiden och hur man formulerade sig i sådana ”annonser”. Som man kan se i en av dom, artikeln om hans jordfästning, hur man beskrev hur begravningen gick till. Jag tycker de är roligt att se vad man valde för musik och vilka som höll tal m.m. under begravningen.

Här nedan ser du dessa tidningsurklipp.

Karl Emils död tillkännagivs

Tillkännagivandet

Mormors far Carl Emil Falk dödsruna

Dödsannonsen

Karl Emils Jordfästning

 

Tackannons

Vår släktträff börjar ta form

Tänkte rapportera lite om hur det går med den kommande släktträffen som jag och tre av mina tremänningar försöker ordna i sommar. Har skrivit om det förut men nu börjar det dra ihop sig lite mer. Vi har ordnat med plats, Vasselhyttans bygdegård. Vi har skickat ut inbjudningar både via Facebook-gruppen och via vanlig snigelpost till dom som inte har Facebook. Anmälningarna börjar komma in så smått. Än är det ju drygt två månader till träffen så det blir väl att dom flesta kommer med sina anmälningar sista veckorna.

Facebook-gruppen som heter ”Ättlingar till Karl Emil Falk”, som är en sluten grupp, har vuxit ganska bra och sista tiden har det blivit många nya medlemmar/släktingar. Är nu uppe i drygt 100 stycken. Jättekul, man har hittat många nya släktingar som man inte hade en aning om tidigare.

Jag har bl.a. fixat en tipspromenad med fina priser, det kommer bli lite filmvisning och eventuellt någon föreläsning. Den biten har inte jag ansvar för, det har Iris. Vi ordnar ingen mat utan det får var och en ta med sig själv, vilken vi tycker är enklast. Respektive och barn är givetvis välkomna också.

Du som har funderingar på att ordna något liknande, gör ett försök. Det är jättekul att försöka dra ihop släkten. Men börja, som jag gjort, med en Facebook-grupp där du samlar dina släktingar, sedan fyller den på sig själv så att säga. Våga prova!

När inga husförhör finns längre…

Väldigt bra inlägg i en bra blogg. Läs denna om du är nybörjare men även du mer erfarna släktforskare har nytta av den. Det finns även en massa annat men det är släktforskningsbiten som jag är intresserad av. Du kanske hittar något mer du gillar. Vem vet! Gör ett försök och läs en del av av hennes inlägg så får du se.

Fantasin skenar...

… hur gör man då? Går det att komma längre tillbaka i släkten, eller tar det slut där?

fb1

Husförhörslängderna gör ju helt klart livet enklare för dagens släktforskare. De innehåller uppgifter om alla invånarna i en församling, by för by… ner till familjenivå. De är en sammanfattning av födelse, vigsel, flyttlängder och dödsböcker… skulle man kunna säga, och visar hur familjen på en speciell adress såg ut vid en viss tidpunkt.

Hur innehållet i dessa längder är upplagt varierar från socken till socken – tillika under tidens gång. I de allra tidigare saknas ganska ofta både födelse år och datum.
I stället brukar det stå hur gamla personerna var när längden upprättades… vilket vanligtvis skedde med fem-tio års intervall, men hur som helst – korrekt födelseinformation eller åldersangivelse – så kan man se hur familjerna såg ut… med barn och eventuellt tjänstefolk. Varje person hade sin egen rad i boken…

View original post 1 285 fler ord