Det har kommit fram

I fredags (idag är det måndag) fick jag ett mail från ”Family Tree DNA” om att mim provpåse kommit fram till USA och att det registrerats. Nu är jag ännu ett steg närmare resultat av mitt DNA-prov. Har försökt att läsa in mig på detta med DNA men tycker det är väldigt krångligt, allt detta med Y, X, autosomalt, batch, matchning, 4th cousins, haplo m.m. Oj det snurrar med alla uttryck och termer.

Men jag tror att det är bättre att försöka sig på att förstå när man väl sitter här med några resultat, matchningar heter det väl(?). För då blir det nog lättare att förstå vad man själv, böcker, hemsidor, Facebook-grupper och alla andra hjälpsamma personer pratar om. När man väl får testa sig fram och se hur det allt fungerar och hänger ihop så kommer nog förståelsen.

skc3a4rmklipp1.jpg

Så nu går jag och väntar på, först och främst, som jag fått berättat för mig, ett besked om en ungefärlig tidpunkt då mina första resultat kommer. Det ska visst ske ganska snart efter att man fått besked om att ”Family Tree DNA” mottagit provet. Sedan kan det ta allt från ett par veckor upp till 8-10 veckor, olika var man läser och hittar besked, innan första matchningarna ramlar in. Så det är väl bara att vänta förstår jag. Ska i alla fall bli väldigt spännande när det händer något och jag får lära mig hur det fungerar.

Annonser

Beställt är beställt

Nu har jag läst in mig på det här med DNA i släktforskningen. Köpte ju boken jag skrev i förra inlägget billigt på Tradera. Tycker ämnet verkar väldigt krångligt men väldigt intressant. Man lär sig väl mer och mer om man beställer och gör ett test.

Och precis det har gjort nu i kväll. Kollade in på Family Tree DNA:s hemsida och fick till min förvåning se att dom hade extrapris på FamilyFinder  nu igen. Det var ju bara några veckor sedan sist. Det blev en kostnad på cirka 665 SEK så jag slog till.

Så nu ska jag kolla in min sida på myFTDNA som det heter och uppdatera det jag kan där innan jag får svaren. Ska bli riktigt spännande.

dna_spiral_blue_mesh_69_3840x2400

DNA – Att testa eller inte testa, det är frågan

Det har ju varit på tapeten i några år nu, det här med DNA i släktforskningen. Jag har ju fått höra många gånger av forskarkollegor att jag måste skicka in ett prov. Men jag har varit lite frågande och avvaktande med att göra det. Tycker inte att jag varit redo för det ännu. Har inte vetat om det varit det jag vill med min släktforskning, att hitta en massa nu levande släktingar. Men efter att jag ordnade släktträffen i somras, som jag skrivit om här, och att det blivit mer och mer populärt hos många, så har jag börjat tänka om.

20170916_154737680_iOS

Har också tyckt att det verkar väldigt krångligt och avancerat att förstå. Nu föll det sig så att jag i förra veckan hittade Peter Sjölunds bok om ämnet på Tradera för bara 50:-, och jag vann den. Så nu har jag börjat läsa in mig på ämnet. Och ju mer jag läser om det desto mer sugen blir jag på att skicka in ett DNA-test. Det verkar lite krångligt även om boken är bra, men det blir klarare och klarare ju mer jag läser. Och när man sen får resultaten så kanske det inte är så krångligt att förstå sig på.

 

Så nu börjar jag fundera mer och mer på att göra det. Nästa gång dom har extra billigt pris så slår jag kanske till. Har hört att dom brukar ha ett lägre pris till jul. Erbjudandet som fanns i augusti missade jag ju, eftersom jag inte kände mig redo då.

Så håll tummarna för att jag tar funderingen till handling.

P.S. Dessutom hoppas jag ju på att få en lösning på någon/några okända fäder med hjälp av DNA. D.S.

Lite stiltje

Just är det lite stiltje i min släktforskning. Jag hade en intensiv period i våras inför släktträffen vi hade i juni, så jag blev faktiskt lite trött på forskning. Så kan det vara, har hänt förut. Men jag vet att det kommer en period med då jag sätter igång igen. Jag behöver bara hitta något intressant att ta itu med.

Så jag återkommer med största säkerhet i höst och det gäller även med nya inlägg här i bloggen.

Har ofta funderingar på att göra ett DNA-test men får se hur det blir med det. Känner inte just nu att jag har behov av det eftersom jag inte vet riktigt vad jag vill ta itu med inom forskningen. Men, vem vet det kanske är DNA som blir nästa utmaning.

Vi hörs framöver!

Kraftkarl med kamera och trombon

Här nedan kommer Karl Emil Falks historia, så långt jag har uppgifter. Kanske något mer dyker upp i framtiden, då kompletterar jag detta och publicerar igen.


Kraftkarl med kamera och trombon

Karl Emil Falks historia, sammanställd, tolkad och nedskriven av mig.
(Karl Emil var min mormors far)

Karl Emil Falk född 1867-11-04, död 1938-02-09

Karl Emil föddes 4 november 1867 av Carolina Lindström från Guldsmedshyttan. Han föddes som det då hette ”oäkta” d.v.s. utanför äktenskapet, hans far är okänd. Men när Carolina var gravid med honom bodde och jobbade hon som piga hos Brukspatron Christian Wilhelm Emil Flor på Haddebo bruk söder om Örebro. Det var där hon blev gravid men när det var dags att föda flyttade hon tillfälligt hem till Guldsmedshyttan. När hon fött Karl Emil åkte hon och sonen tillbaka till Haddebo och hon jobbade där ett år till. Var det brukspatronen som var far till barnet? Det var ju ganska vanlig att pigor fick barn med sina herremän på godsen.

I början av november 1868 flyttade dom hem till Guldsmedshyttan, till Carolinas mor och far, där dom var inneboende till i oktober 1873. Under den tiden hade Carolina träffat en man, Johannes Jonasson Falk, f.d. fältjägare som kom ifrån Vegerbol, Värmskog borta i Värmland. Medan dom bodde hos Jan Fredrik Lindström och Anna Stina Ersdotter födde Carolina sitt andra barn Anna Olivia, den 14 mars 1873. Även hon står som ”oäkta” i födelseboken men det kan vara Johannes Falk som är hennes far. Carolina och Johannes gifter sig 12 december, dagen före Lucia, samma år, efter att hon flyttat samman med Johannes i oktober.

Familjen bodde vid Silververket på Guldsmedshyttans ägor fram till i slutet på november 1876. Men någon gång under 1875, på våren eller sommaren åkte dom upp till Nederkalix i Norrbotten. Varför dom var där vet jag ej men Carolinas tredje barn, sonen Johan Arvid, föddes i Nederkalix 9:e juli. Kanske var dom uppe på besök hos någon bekant? Räknade kanske fel, trodde att dom skulle vara hemma i tid, på när han skulle födas och inte hann åka hem innan. I alla fall bodde dom kvar vid Silververket men på senhösten, närmare bestämt 20 november 1876 flyttade familjen till Bångbro i Ljusnarsbergs socken.

(Karl Emil fick fem halvsyskon till. Herman f. 29 augusti 1877, Agnes Lovisa f. 3 oktober 1878, Lavinia f. 15 augusti 1881, Sigfrid f. 12 juni 1885 och Anny Carolina f. 12 april 1888.)

I Bångbro bodde dom i tre och ett halvt år. I början av sommaren, 9:e juni 1880 flyttade familjen till Nedre Rösjötorp, Gränshyttan. Johannes och hans hustru blev torpare men endast i drygt ett år, för i oktober 1881 fick Johannes jobb som gruvarbetare i Stripa gruva och familjen flyttade dit. Karl Emil konfirmerades 1883.

Karl Emil fick också, lite senare, jobb i gruvan i Stripa. Han och Johannes jobbade flera år som gruvarbetare. Karl Emil träffade i Stripa sin blivande hustru, Emma Christina Holm, som ju var två år yngre än honom. 28 mars 1891 gifte dom sig i Guldsmedshyttan och drygt 3 månader senare fick dom deras första barn, en son, Emil Marino. Mitt uppe i allt detta med giftermål och barn avled Karl Emils mor Carolina. Hon dog i Stripa 28 april, 46 år gammal. Bara två dagar innan Marino föddes begravdes hon, den 7 juli. Den 9:e kom Marino till världen. Drygt ett år senare, 4 september 1892, fick Karl Emil och Emma sin första dotter, Marta Emilia. Barnen kom tätt efter varandra. Redan 19 mars 1894 födde Emma deras andra dotter, Alfhild Kristina.

2 juni 1895 föddes deras andra son men det var inte så bra med honom, redan efter två veckor avled han i en magsjukdom. Pojken hann inte döpas och inte ens få ett namn. Det måste varit en stor sorg för Karl Emil och Emma men redan efter ett år, 21 juli 1896 fick dom en son igen. Jonas döptes han till. Men på hösten blev han sjuk i en ”mag och bröståkomma” och även han dog, i början av november. Nu måste föräldrarna varit utom sig av sorg efter att mist två barn i så tidigt ålder. Dom hade inte ens lämnat spädbarnsåldern. En, ja två, stora förluster både för Emma och Karl Emil. Men dom kom över sorgen och redan året därpå, den 12 augusti föddes Klara, deras tredje dotter. Klara var ett ”klent” barn men hon var i alla fall fysiskt frisk.

Anläggningsarbetare vid Flögfors kraftverk 1898Några månader efter att Klara kommit till världen, i november 1897 blev Karl Emil erbjuden arbete på Flögfors kraftstation. Stripa gruva behövde mer kraft för att pumpa vatten ur gruvan och hade under några år projekterat och byggt vattenkraftverket vid deras ”fallrättighet” i Arbogaån. Karl Emil och Emma tog barnen och flyttade till Flögfors den 25 november 1897 och Karl Emil började arbeta som maskinist på kraftverket. Att vara maskinist var ett arbete med hög status på den tiden och han fick efter några år befordring och blev ”övermaskinist”, vilket i det närmaste kan likställas med bas på kraftstationen.

Efter knappt ett år i Flögfors kom det ännu en son, Karl Erik född 25 oktober 1898. Karl Erik blev krasslig under vinter 1898/99 och 9 februari avled han bara drygt 3 månader gammal. Vad han dog av finns inte antecknat någonstans. Det hade ”gått troll” i sönerna, efter att Marino föddes 1891 hade inte någon av deras söner levt mer än max 4 månader. Emma och Karl Emil sörjde sina söner, det kan man säkert förstå men dom hade ju i alla fall en son, Marino och tre flickor att glädjas åt. Året där på, närmare bestämt 26 oktober föddes deras fjärde dotter, Sara Ingeborg. Nu fick Emma glädjas åt en dotter till och Karl Emil var nog lycklig han också. Nästan två år efter Ingeborg födde Emma ytterligare en son, Karl Martin, som såg ut att vara frisk. En lycka för Karl Emil att få en till son till slut. Men glädjen varade inte så länge för honom. På försommaren 1904 insjuknade Emma, hans älskade hustru, i Lungsot. Den 6 juli avled hon, knappt 35 år gammal. Karl Emil tog sig vidare i livet med 6 barn och försörjde dom med sitt arbete på kraftverket.

Som om det inte vore nog, att hans Emma gick bort så ung och lämnade honom med deras 6 barn, så blev hans sista son Karl Martin sjuk på vintern 1908 och han avled den 27 december, dagen efter julhelgen. Hans död orsakades av ”Tuberkulos i hjärnan” som det står i dödsnotisen.

Man kan tänka sig vilken oerhörd sorg det måste varit. Han hade nu 5 barn av sina 9 i livet. Inte lätt att leva med det men han tragglade vidare i livet och fostrade barnen själv. Men under året 1922, när hans nu vuxna barn flyttat hemifrån och han blev själv, hade han träffat en kvinna, Gerda Maria Andersson. Dom slog till och gifte sig det året i alla fall, 17 november gick dom till prästen. Karl Emil hade en hustru igen. Gerda gav Karl Emil två söner, Ingemar som föddes den 5 september 1923 och Gert som kom till världen 22 juni 1925.

 

En man med många intressen

Flögfors 1928 Emil Falk och Per-Erik HolmUnder sitt liv i Flögfors hade Karl Emil en del husdjur, bl.a. kor (tre stycken upptas i bouppteckningen efter honom), några höns och dessutom odlade han bin. Hade flera bikupor vilka kan ses på bilden. Han tog även fram sina kycklingar själv i en egen äggkläckningsmaskin.

Flögfors 1925 Ingemar Falk och Gert Falk

Han var väldigt intresserad av tekniska saker. Ska även ha byggt en egen radiomottagare, vilket roade hans båda yngsta söner Ingemar och Gert. Fotografering var en annan stor ”hobby” för Karl Emil. Han tog många foton, som fortfarande finns bevarade. Både på sin familj, sina barn och barnbarn men även många andra bilder på miljöer i hans närhet. Han framkallade även sina bilder själv i ett eget mörkrum. Han ägde en Skioptikonapparat som är ett sorts projektor för genomskinliga bilder, föregångare till diaprojektorn.

Karl Emil var även konstnärligt lagd. Utöver fotograferandet, som ju också är en konst i sig, målade han tavlor och skrev, både vers och prosa. Hans stil var av den nationalromantiska stilen som var vanlig runt sekelskiftet 1900. Bl.a. kan jag nämna den dikt han skrev till invigningen av Vasselhyttans Bygdegård 26 oktober 1922, där han även varit väldigt engagerad i bildandet av hembygdsföreningen samt deras ordförande och uppförandet av bygdegården.

Vasselhyttans Blåsorkester 1

”Vasselhyttans Blåsorkester”, Karl Emil är tvåa från höger

Karl Emil var även musikalisk. Han ägde flera instrument bl.a. 2 fioler och en klarinett. På en bild kan man även se att han spelade trombon. Bilden ovan är på ”Vasselhyttans Blåsorkester”. Man kan även se en av hans fioler på något av hans fotografier. Han var väldigt engagerad i politiska frågor, satt bl.a. i Kommunalfullmäktige och Kommunnämnden. Han var aktiv för kvinnlig rösträtt och var medlem i Nykterhetsrörelsen. Han var med  och  bildade Nykterhetslogen Stjärnbaneret i Vasselhyttan under 1910-talet. Var dess ordförande och företrädare i många år.

Min moster Harriet berättade en gång att Karl Emil var en snäll och väldigt bestämd morfar.

”Vi var ju i Vasselhyttan varje sommar när jag var barn och bodde där mest hos morfar och hans fru Gerda, som inte var så omtyckt av morfars dåvarande barn. Han fick ju 2 pojkar tillsammans med henne, Ingemar och Gert. Morfar var bas på Kraftstationen och vi fick hälsa på honom där. Han hade nog hand om en del inom styrelsen för Vasselhyttans by, var ofta på möten. Han hade också en hel del bikupor och en ko i ladugården och stora potatisland som vi barn fick rensa på sommaren. Vi fick en liten slant när vi skulle åka hem. Han var snäll, han kom och hälsade på oss en gång när vi bodde på Östermalm och jag var sjuk och han hade med sig 18 stycken chokladbitar till mig, det glömmer jag aldrig. Morfar spelade fiol och hade ett eget mörkrum där han framkallade alla kort själv. Han var en flitig fotograf.”

rosjotorp_nedre-001

Nedre Rösjötorp, ”I denna stuga är min morfar (Emil Falk) född och uppväxt, den heter Rösjötorp, morfar har själv tagit kortet, det var hans sista besök här uppe.” ”Karl Ahlström från Flögfors står framför stugan och även morfars käpp!”

På sommaren 1935 var Karl Emil på besök, med ett av sina barnbarn Kalle Ahlström, vid Nedre Rösjötorp. Han fotograferade där, fast torpet där han bott i drygt ett år 1880–81 var ganska förfallet. Han lät även Martin ta ett foto på honom där uppe. Enligt Kalle så hade Karl Emil berättat att ”här var han född och uppväxt”. Men vi vet ju att så inte var fallet, han bodde där 1880–81 i en ålder av cirka 13 år. Minnet var väl kanske inte så bra hos Karl Emil då, han var vid tidpunkten cirka 67 år.

 

 

 

rosjotorp_nedre-002

Nedre Rösjötorp, Emil Falk från Flögfors vid sitt sista besök på torpet omkring 1935

Karl Emil Falk avled i Flögfors den 9 februari 1938, han blev 70 år, 3 månader och 5 dagar.

Dödsorsak: Tarmkräfta

 

Det känns lite tomt…..

Det har nu gått 4 veckor sedan vi hade vår släktträff i Vasselhyttan för att fira mormors far Karl Emil Falks 150-årsdag.

Jag vet inte, men det känns liksom lite tomt så här efteråt. Det var så mycket att planera, eller ja kanske inte så jättemycket, men en del i alla fall. Det var ändå mycket förväntningar och spänning som byggdes upp under planeringstiden, som var nästan ett år. Det skulle bli så spännande att först se hur många som skulle komma och vilka som skulle komma. Jag hade ju inte träffat många av dom. Bara mina egna syskon och deras barn och barnbarn, även om det är många av dom jag inte träffat. Nu kom det ju drygt 70 stycken av dom cirka 200 vi bjudit in. Vilket ju måste vara helt OK, även om det skulle varit kul om fler kommit. Man måste ju acceptera att en del inte har möjlighet, en del inte kan och en del helt enkelt inte vill.

Måste dock ännu en gång tacka alla som ville komma och utan er hade det ju inte blivit någon träff. Och även Iris, Maja-Stina och Gudrun, som hjälpte till, tre av mina tremänningar.

 

Alla närvarandeDet var helt underbart att se hur många släktingar man faktiskt har, och det bara på ett av alla led tre generationer tillbaka från mig räknat det finns. Och hur trevliga och vänliga alla är. Tänk om man gick tillbaka en generation till eller om man bara valde att utgå ifrån min far i stället för min mor som det ju var denna gång. Man har ju säkert flera tusen släktingar i nutid om man bara tänker efter.

Jag hoppas att denna släktträff gav något mer för dom som var med. Att man knöt nya kontakter mellan tidigare förlorade relationer och att det uppstod nya relationer mellan nyupptäckta släktingar.

För dig som vill läsa lite mer om släktträffen, här är en länk till NA.se där jag skrivit en artikel om den: Släktträff i Vasselhyttan: En gripande historia om en länsbo från förr