Så här i Coronatider måste man ju hitta på lite utflykter med kaffe eller matsäckskorgen. Detta för att hålla sin sociala distansering som man ska göra i dessa tider. I dag blev det en resa till Korså Bruk som ligger cirka 1,5 mil norr om Hofors. Dock ligger själva Korså i Dalarna, närmare bestämt i Sunborns socken, Falu kommun. Vi tog en tur dit eftersom man åkt förbi skylten nere i Hofors många gånger när man varit på väg till Falun i allehanda ärenden men aldrig svängt av till höger mot Korså. I dag blev det av fast vi kom från andra hållet dit, från Storvikshållet men äkte över Hofors hem. Vi har bara lite drygt 5 mil dit men ändå har det inte blivit av på dom dryga 30 år jag bott i Dalarna, men nu så.
Jag tycker det är intressant att besöka gamla bruk eftersom jag hade många smeder m.m. i min släkt, dock inte här uppe utan längre neråt i Bergslagen. Nedan kan du läsa ett utdrag från Wikipedia om Korså bruk och under detta ett bild med några bilder jag tog där idag. Vi besökte också kyrkogården som låg några hundra meter söder om själva orten. En vacker plats vid sjön Lilla Logården. Några bilder finns med därifrån också.
”År 1838 fick Stora Kopparbergs Bergslag sin ansökan beviljad att anlägga ett järnbruk vid den lilla Korsån, som bildar avlopp för sjön Hinsen i Sundborns socken. Carl Henric Örtengren, bokhållare på Svartnäs bruk fick, 23 år gammal, i uppgift att flytta till Korså och där bygga ett nytt järnbruk mitt i vildmarken, där inga vägar eller byar fanns. Privilegiet gällde för fyra härdar och tre hammare och en årlig produktion av 475 ton stångjärn. Örtengren var född 1815 i Stora Kopparbergs församling , men växte upp på Svartnäs, där hans far Jacob Henric Örtengren var bruksinspektor. Korså bruk togs i drift 1841 för att bearbeta tackjärnet från Ågs hytta. År 1847 infördes Lancashiresmide i Korsån med gott resultat och stångjärnet höll en hög kvalitet. Det fanns god avsättning för Lancashirejärn och Korså bruk låg strategiskt mellan sjöarna Hinsen och Hyen. Tackjärnet transporterades från Åg till Svartbäcken och sedan över Hinsen till Korså där det bearbetades till stångjärn. Därefter transporterades stångjärnet vidare över Hyen till Korså station vid Gävle-Dala Järnväg och med tåg till Gävle och vidare ut i världen. Brukets storhetstid var under 1880- och 1890-talen, som mest tillverkades 2 600 ton stångjärn och mer än 3 000 ton smältjärn per år. Befolkningen uppgick under perioden till knappt 400 personer. Bebyggelsen i Korså bruk växte fram och fick en typisk brukskaraktär med verksbyggnader, förvaltarbostad, brukshandel, skola och ladugård. Föreningslivet var aktivt och det fanns bruksorkester, dansbana, handelsförening, mission och nykterhetsförening. På grund av de långa avstånden fick bruket en egen begravningsplats som ligger vackert vid sjön Lilla Logården. 1930 upphörde produktionen vid Korså bruk och Stora Kopparberg koncentrerade all sin järnproduktion till Domnarvets järnverk i Borlänge.”
På vägen hem fick vi se en märklig byggnad nere i Hofors. Var tvungen att ta en bild av den. Väl hemma tog jag reda på att den kallas ”Kornskruven”.
I dag den 7 maj var dagen för Vårträffen med min Facebook-grupp 
Släkten är värst? eller bäst! 