Social distansering i Korså Bruk

Så här i Coronatider måste man ju hitta på lite utflykter med kaffe eller matsäckskorgen. Detta för att hålla sin sociala distansering som man ska göra i dessa tider. I dag blev det en resa till Korså Bruk som ligger cirka 1,5 mil norr om Hofors. Dock ligger själva Korså i Dalarna, närmare bestämt i Sunborns socken, Falu kommun. Vi tog en tur dit eftersom man åkt förbi skylten nere i Hofors många gånger när man varit på väg till Falun i allehanda ärenden men aldrig svängt av till höger mot Korså. I dag blev det av fast vi kom från andra hållet dit, från Storvikshållet men äkte över Hofors hem. Vi har bara lite drygt 5 mil dit men ändå har det inte blivit av på dom dryga 30 år jag bott i Dalarna, men nu så.

Jag tycker det är intressant att besöka gamla bruk eftersom jag hade många smeder m.m. i min släkt, dock inte här uppe utan längre neråt i Bergslagen. Nedan kan du läsa ett utdrag från Wikipedia om Korså bruk och under detta ett bild med några bilder jag tog där idag. Vi besökte också kyrkogården som låg några hundra meter söder om själva orten. En vacker plats vid sjön Lilla Logården. Några bilder finns med därifrån också.

”År 1838 fick Stora Kopparbergs Bergslag sin ansökan beviljad att anlägga ett järnbruk vid den lilla Korsån, som bildar avlopp för sjön Hinsen i  Sundborns socken. Carl Henric Örtengren, bokhållare på  Svartnäs bruk fick, 23 år gammal, i uppgift att flytta till Korså och där bygga ett nytt järnbruk mitt i vildmarken, där inga vägar eller byar fanns. Privilegiet gällde för fyra härdar och tre hammare och en årlig produktion av 475 ton stångjärn. Örtengren var född 1815 i Stora Kopparbergs församling , men växte upp på Svartnäs, där hans far Jacob Henric Örtengren var bruksinspektor. Korså bruk togs i drift 1841 för att bearbeta tackjärnet från Ågs hytta. År 1847 infördes  Lancashiresmide i Korsån med gott resultat och stångjärnet höll en hög kvalitet. Det fanns god avsättning för Lancashirejärn och Korså bruk låg strategiskt mellan sjöarna Hinsen och Hyen. Tackjärnet transporterades från Åg till Svartbäcken och sedan över Hinsen till Korså där det bearbetades till stångjärn. Därefter transporterades stångjärnet vidare över Hyen till Korså station vid Gävle-Dala Järnväg och med tåg till Gävle och vidare ut i världen. Brukets storhetstid var under 1880- och 1890-talen, som mest tillverkades 2 600 ton stångjärn och mer än 3 000 ton smältjärn per år. Befolkningen uppgick under perioden till knappt 400 personer. Bebyggelsen i Korså bruk växte fram och fick en typisk brukskaraktär med verksbyggnader, förvaltarbostad, brukshandel, skola och ladugård. Föreningslivet var aktivt och det fanns bruksorkester, dansbana, handelsförening, mission och nykterhetsförening. På grund av de långa avstånden fick bruket en egen begravningsplats som ligger vackert vid sjön Lilla Logården. 1930 upphörde produktionen vid Korså bruk och Stora Kopparberg koncentrerade all sin järnproduktion till Domnarvets järnverk i Borlänge.”

På vägen hem fick vi se en märklig byggnad nere i Hofors. Var tvungen att ta en bild av den. Väl hemma tog jag reda på att den kallas ”Kornskruven”.

Tänk! Det finns fler släktforskare än jag…..

Idag när vi var  ute med hundarna på förmiddagspromenad i solskenet, bäst att passa på för nu ska tydligen vintern komma i veckan, såg vi på håll att en bil stannade vid huset och en man gick ut och in på tomten. Kände inte igen honom eller hans bil och såg att det satt en kvinna kvar i bilen. När vi kom in på tomten hemma så kom mannen emot oss, han hade vart och knackat på men givetvis hade ingen öppnat för vi var ju inte inne. Han presenterade sig då som Lars och jag sa att det hette jag också. Han fortsatt med att han var släktforskare och letade efter Tyskbo smedja. Jag bor ju i Tyskbo gamla banvaktsstuga och tydligen hade hans karta eller om det var GPS visat honom dit. Han berättade att han var på släktresa och hans förfader varit smed i Tyskbo smedja någon gång på 1700-talet, tror jag han sa. Jag försökte förklara hur han skulle åka för att komma dit. Vi hade ju dessutom nyss gått förbi där med hundarna. Den ligger ju på andra sidan järnvägen och riksvägen från vårt hus sett. Ser den inte hemifrån då vallen där ”nya” riksvägen går skymmer sikten.

Jag berättade för mannen att jag också släktforskar och han berättade att han hade många smeder i släkt, precis som jag, fast hans var här i södra Dalarna och sedan uppåt Ockelbo. Mina fanns ju mest i Fellingsbro och Vedevågstrakten. Fast långt tillbaka hade jag ju också en gren som stäckte sig till Hedemora, närmare bestämt Davidshyttan.

Det är alltid roligt att träffa andra släktforskare men att nån skulle komma och knacka på hemma trodde man ju inte. Men det var kul att kunna hjälpa honom att hitta vad han sökte och jag hoppas verkligen att han hittade rätt. Numera är ju smedjan och kolhuset i Tyskbo privat men hoppas han fick se vad han ville ändå.

näsbanan tyskbo

Bild från Tyskbo som har en del år på nacken. Man kan se Tyskbo smedja strax till höger om bildens mitt. Det långa taket mellan dom båda vita byggnaderna.

Vårträffen, en solig ”sommardag”

DSC_0014I dag den 7 maj var dagen för Vårträffen med min Facebook-grupp ”Släktforskning i Fellingsbro. Lindesberg, Ljusnarsberg och Ramsberg”. Vi startade klockan 10 med en jättetrevlig stadsvandring i Lindesberg där solen välkomnade oss, ett drygt 20-tal till en vacker stad. Vi hade en trevlig guide som berättade intressanta och roliga saker om Lindes historia. Vi vandrade längs med sjön på den fina strandpromenaden som tydligen gick runt hela Lindesjön, men vi gick inte så långt.

Vi fick veta mycket om gamla hus och om kyrkan, där vi även var in och tittade på den vackra inredningen. Jag själv är ju döpt i den kyrkan, det var ett tag sedan, nämligen 1964 och jag har inte varit där inne sedan dess. Fick veta att dopfunten som var som en stor ängel hade varit använd sedan 1940-talet så jag var troligtvis döpt i den jag också.

DSC_0021

Fick en berättelse om att staden hade haft två tullar och i den södra delen fanns tull-magasinet kvar dock numera omgjort till bostäder.

DSC_0048

Tullmagasinet

Lindesberg hade en överläkare på gamla lasarettet som var väldigt förtjust i att fiska. Så när det var lugnt på jobbet tog han och rodde ut på sjön. Om det kom in något brådskande akut fall så gick sjuksystern ut på balkongen och viftade med ett lakan, då kom läkaren tillbaka till sjukhuset.

 

Vi fick också veta en hel del om den stora branden i staden 1869 då 27 gårdar mellan Köpmangatan och Trädgårdsgatan lades i aska, och kyrkan skadades svårt. Dock omkom bara en person vilket ju nästan kunde betraktas som ett under.

DSC_0034

Stadshotellet

Efter lunchen som vi åt på Lindesbergs Arenas restaurang ”Krydda”, vacker och trevlig restaurang, så samlades vi på biblioteket. Där höll Gunilla Didriksson en föreläsning och Guldsmedshyttans Kungsgård och Margit Strömberg berättade om Wedevåg och Qvarnbacka bruk. Om smeder och om tillverkning av bl.a. handeldvapen och kanoner m.m.

Tyvärr blev en programpunkt inställd p.g.a. att personen som skulle hålla den var inte kunde komma. Det var besöket i Stadsarkivet men det hoppas jag får bli en annan gång.

Piett igen…..

Nu återkommer jag som hastigast till släkten Piett som är anor på min mormors sida. Har skrivit om dom tidigare här på bloggen. Nu, eller rättare sagt så var det ett tag sedan, har jag fått uppgift om att det på Landsarkivet i Uppsala ska finnas en CD som en Holger Olsson sammanställt om just släkten Piett. Det verkar som det ska finnas uppgifter om alla Piett-ättlingar ner till vår tid på den. Har skrivit till Landsarkivet och frågat om CN:n och har fått ett svar från dom att den finns där. Tyvärr går den tydligen inte att köpa utan man måste åka dit för att titta på den i deras datorer. Skulle vara väldigt intressant att se den, tänk om man är med? Enligt svaret från Annelie Högbom på Landsarkivet så innehåller skivan följande:

*3930 familjetabeller
*Index över släkten Piette – uppställd i bokstavsordning efter namn
*Index över släkten Piette  – uppställd i födelsedagsordning
*Monsieur Daniel Piette på Pjettaboda – en artikel från Flydda dagar 8:2-3
*Färgbild på Pjettaboda 2001

Landsarkivet i Uppsala

Landsarkivet i Uppsala

Jag hoppas att man snart kan åka dit för att studera den. Om så blir fallet kommer jag givetvis att skriva om det här. Så håll tummarna för att jag kan åka dit inom en framtid.

Slagsmål i Hedemora

Jag flyttade ju upp till Dalarna för drygt 25 år sedan och fick efter ett tag jobb i Hedemora, där jag fortfarande jobbar. fast jag bor i Horndal, Avesta kommun. Det är ju nu, sedan jag börjat släktforska eller ja, för några år sedan, jag upptäckte att jag faktiskt har anor långt bak som verkade i just Hedemora. Närmare bestämt i Davidshyttan.

Hedemora

Hedemora

Detta jag här tänker berätta om utspelade sig på vintern 1668, närmare bestämt 25 januari. Det rör sig om min mm fm mf ff ff bror, Mikael Hansson Gropp som hade en dotter, Maria Mikaelsdotter Gropp vars svärfar Stålsmeden Mikael Hansson Hilphert var han som deltog i händelsen. Han hade sällskap med Eric Mattson, också han från Davidshyttan, och dom var på väg hem från Pålsmässomarknaden i Hedemora när detta hände, som det står att läsa om i Hedemora Rådstugu Rätt (AI:1 1665-1675 s.14-15):

”27/4 1668 Kom för Rätten MICHELL HILPERT STÅLSMEED, klageligen angaf huru såsom han Pauli dagh (25 januari) om aftonen (efter Pålsmässomarknaden) blef öfuerfallen aff ERICH MATSSON på Dafwidshyttan, wid ded, de gingo på hemvägen utur Staden, kom en träta dem emillan, af den orsak, att MICHELL satt och åkte med Nåhrens (Norns bruks) postbonde, och ERICH stigit på medarna, åkit ett stycke och kastat släden omkull, som OLOF BRASKS och PETTER THUNS attester -5 feb: 1668 utwijsa, då hade MICHELL försuaratt gåssen och straffatt ERICH för gärningen, der med ERICH först slog MICHELL en öhrfijl för ded han wille försuara postföraren, der med de kommo till slags och gåssen drog sin wäg, I samma Tumult ERICH först bijtit af MICHELL ett finger och gifuitt honom 9 knijfslag (knytnävsslag), och MICHELL der emott bijtit af ERICH nääsan och en dehl af ded ene fingrett. ERICH nekade sig först haf:a slagitt MICHELL öhrfijlen, men tilstod i Tumultet först hafua bijtitt af MICHELS finger, och i andre hooptagande MICHELL bijtitt nässan af ERICH och något i fingrett, huar af ERICH orsakades gifua så många knijfslag (knytnävsslag).”

Intressant och lite rolig läsning, om det ju inte var så roligt när det begav sig. Men kul att hitta sådant när man forskar.